Nu darrar mina händer så mycket att jag inte kan andas. Helt plötsligt stod man på månen men kunde inte skratta för det fanns inget syre. Fan sånt gör mig alltid lika arg.

Jag vet vad som fattas. Lite regn. Lite regn, en tjock filt, ett sporadiskt cigarrettpaket och en vän som har ett hjärta som är varmt och mjukt som en kudde i min säng eller som en dröm på morgonen. Mina egna ord ger mig gåshud överallt, men egentligen är det nog så att jag fryser.

Det börjar bli enformigt med den här sentimentaliteten som kommer och går. Alltid samma människor och samma saknad och jag vet var allt kommer ifrån och var det tag vägen. Ingenstans. Ingenstans alls. Allt jag älskat som försvunnit, och som aldrig - ALDRIG kommer att komma tillbaka. Val som varit fel och vägar som varit breda. Tankar som löst världsproblem som bara försvann ner i vodkan på en tisdag, vad fan vet jag?

Känns som att jag glömt så mycket och inte ger en hundradel av allt jag tar, det är helt otroligt. Jag känner mig övermänsklig som övermänniskor gör ibland. Ändå känner jag mig ovanligt jordbunden. Kanske för att jag äntligen faktiskt skrev någonting till den där kvinnan. Den där varelsen som efter ett halvår har fått erkännas som en konstant faktor häromkring, i tanken och vardagen. Eller exvardagen kanske det är. Hon förstår hur jag menar, och det suger. Orka veta att någon jag inte borde tycka om förstår vad jag menar. Dumma ironiska skitvärld. Jag fattar inte hur jag orkar lägga ner så mycket tid på att tänka på saker som inte betyder någonting.

Framförallt förstår jag inte varför jag prompt måste skriva... allt. Beroende igen, förtvivlande bortkommen i min egna enorma värld som rimmar mer sällan och som smakar salt på vardagarna. Poesin tränger sig ner i soffan igen, snart får jag inte längre plats. Ifall jag bara kunnat vara precis såhär. Om jag varit rökelse. Om jag varit en vardag bland andra vardagar eller något enkelspårigt faktum som aldrig behöver förändras eller avvika ifrån någonting.

Dumma män som finns överallt, ger mig stukningar. Alltid, dyker upp på alla håll och har egentligen inte något att göra med mig alls förutom att de är lika dumma som jag själv. Lämna mig med lämna mig inte. Ta bort det andra som ser och som kryper när jag blundar mot förfluten tid, dumma - dumma förflutna tid som finns alltid. Jävla skitvärld. Ironi, cynism, skam. Jag kommer förvandlas till ett skeppsvrak när jag fyller femtiotre, för att fullborda metaforen på dagens meny.

Så sentimental man kan vara helt plötsligt då. Sakna, drömma, tänka, hoppas, önska, vänta. Jag kommer straffas med en långsam, plågsam död för min extrema oproduktivitet. Fine by me.

Hade väl egentligen behövt någon som sparkar mig framåt så att jag inte hamnar här hela tiden med trettio måste-saker och en kopp te. Det finns så mycket "borde" häromkring. Jag borde lägga ner med den här oh so liberala livsstilen. Sluta med att springa fram och tillbaka när något är jobbigt och sluta njuta av att gå vilse helt själv i storstäder. Sluta röka sporadiskt och passionerat, precis som sex men utan överflöd. Borde sluta passera de jag känner och sluta såra de som älskar mig och står ut med mina hysteriska sidor. Borde se på nyheterna för att veta att världen inte gått under ännu.

Belåten sitter man ändå här. Fullkomligt nöjd med att man inte städat upp fredagens skit och fullkomligt tillfreds med att dagarna rinner förbi, igen och igen och igen. Jag har en hel natt på mig att göra mer av vad jag inte borde, men jag ska väl försöka få lite mer sömn. Annars blir jag väl sjukare än vad jag redan är och det hade varit tveksamt huruvida jag tyckt om det.

Jag och Jocke har pratat över msn hela dagen idag. Det har varit en del givande konversationer och en del hjärndöda, men jag tror att jag mår bra av att höra vad han har att säga. Eller han tenderar att vrida mina tankar på rätt håll när jag är förvirrad och så. Mycket bra person att prata med, hur onaturligt olika vi än är emellanåt. Jämt.

Jag har ont i fysiken. Rygg, ben, armar, axlar, fötter, händer. Det är konstigt. Sjuk. Orkar inte vara sjuk, hinner inte. Det kommer ta upp min fritid. Iofs hade jag tjänat pengar på det.

Ska försöka känna något relevant som jag kan skriva om. Förutom att jag har splittrade känslor mot de som jag har en vettig relation till så finns det inte så mycket inom mig idag. Vet varken upp eller ner angående vissa. Relationen till en av dessa "vissa" kom jag och Jocke fram till är att jag utnyttjar personen och manipulerar den genom att vara sadistisk långt under ytan men masochist på ytan för att jag ska få som jag vill och för att allmänt se motsvarande person förnedra sig själv. Fy fan vad smart, snälla - umgås med mig!

Nog för att man är intressant, men det går bara utför efter det. Nej det gör det kanske inte, men risken finns. Spelar det någon roll, var är du påväg? Jag bryr mig om du bryr dig, men förmodligen inte.

Ut i luften, andas rök, förvirras, förvirra, glömma, ändra, vänskap, tanthet, dofter, muskler, vardag, misstag, relationer, komplikationer, irritationer, samtal, utvärdering, glömma, om igen och igen och igen på reprisreprisrepris.

Ibland känner jag mig frälst av Satan. Det är sjukt.

Idag har jag inte gjort någonting. Drömt en massa konstiga drömmar och diskuterat kristendom lite halvhjärtat med folk jag känner och en som jag inte känner. Det är väldigt intressant, men nu så orkar jag inte mer. Är så hungrig att jag kommer implodera.

Har fortfarande inte städat. Det suger. Jag vill inte, men jag ska. Det består ju bara av att fösa ner lite burkar och flaskor i några påsar och sopa upp i köket och mitt rum.

Slöööö

För att skjuta upp det äckliga diskandet så länge som möjligt ska jag lägga upp min specialesdikt bara för att få skryta med mina färdigheter.

Vänner dricker vanligt kaffe.

Du är grå och torr, som ett bårhus skulle smakat
uråldrig ungdom med erfarenhet som en bäbis
leker revisor, mäklare, människokännare och vän
det går rakt åt helvete för dig och din sextiokronorsespresso.

Kom hit, kom med mig, och le åt gatumusikanter
hoppa lite, lyft ifrån marken och räddas en gång
allt ansvar och vuxenhet får stanna i luften och slukas av väder
snälla stanna på samma jord som jag och dansa ett litet tag
och drick mitt Gevaliakaffe innan bårhuset smakar på dig.

Jag tror att jag ska se på the Shining inatt och skrämma vettet ur mig själv som vanligt. Men jag vill inte eeeek, jag är för lättskrämd för det här! Aaaah Jack Nicholson på min vägg, åh älskade du. Det var någon som berömde honom igår. Eller i fredags blir det, och jag blev så nöjd. Någon måste ge honom komplimanger ibland, för jag är så dålig på det själv.

Jag har gjort en omröstning, så kreativ och produktiv är jag ikväll. Egentligen har jag skrivit en dikt också, men det är inte lika intressant för mig som omröstningen. Den är korkad, meningslös, och totalt för jävlig att behöva svara på. Jag tänker för mycket och jag vet om det och alla andra vet om det.

Jag ska aldrig bli stor.